vi ser vägen och börjar gå, men vet inte vart vi ska.

de är annorlunda nu va
de går inte att återgå
allt är som en tjock dimma som vägrar försvinna.
precis som när gjort är gjort


jag kommer ihåg när de va annorlunda
innan annorlunda kom
jag kom ihåg när vi kunde vara Vi
när alla kunde älska alla
när alla va Vi
de är tider som inte längre finns
de är minnen som inte längre har någon betydelse
för minnen är de förflutna 
de tillhör längre
inget är sig lik
inget kommer bli som förr


ibland vill jag kunna spola tillbaka tiden
för att förändra något jag inte kan
men kanske, kanske hade det blivit annorlunda om jag försökt förändra

allt känns som ett fall utan slut
ett evigt fall
och kanske är det detta dom kallar att falla ner på verkliga Jorden
kanske är det såhär de ska kännas
när man inser att pusslet aldrig kommer att kunna läggas
för de finns en bit som inte duger.